Får jag betalt kanske jag åker igen!?

Hallo,
 
är tapper & skriver ett inlägg, känner att jag har behovet, trots sjuklig trötthet (har till & med gråtit en skvätt) saknade mamma lite, kom på mig själv med att inte ha hennes foto framme & att jag inte tänkt på henne på länge, (har tusen andra grejer i huvudet).
Så jag sprang till kartongen som fotot låg i, tog upp det & satte det på sin plats vid tv:n, & tände ett litet ljus för henne, så nu är ordningen återställd! 
Allt berodde nog mest på trötthet skulle jag tro.....
 
Idag har jag & lilleman shoppat dopklänning med hans farmor inne i stan.
Vi åkte kommunalt för första gången tillsammans en bedrift jag kommer ta till så sällan det går!
Fy fan säger jag bara, har nog blivit lite folkskygg sen jag fick barn, mysigare att vara hemma, tända ljus & mysa i soffan!
 
Helt ok att åka pendeltåg men att sen åka tunnelbana i Sthlms innerstad i rusningstrafik, vill jag nog ha betalt för att göra igen, sjukt klaostrofobiskt!
Folk överallt, trångt, det går långsamt att kryssa bland alla människor, alla dessa rulltrappor (går bra att åka uppför men åker helst inte nedför, tar alltid hissen om det finns någon)
 
Jag känner mig ganska utsatt med bebis & barnvagn när jag är ute bland mycket folk, man är liksom lite försvarslös känns det som....om någon mamma läser det här inlägget, har du också känt så någon gång eller är jag töntigt överbeskyddande??
 
Jag litar inte på att det inte hoppar fram någon galning någonstans som vill mig eller min bebis något ont, antar att det är en mammas största skräck att någon skulle skada ens barn.
Jag menar, är jag själv kanske jag kan & springa ifrån galningen, men med barnvagn blir det lite svårare!!
Vad ska jag göra med den, köra på galningen på hälsenorna eller?
Ja ni märker ju vilka tankegångar jag har...hahaha
Ja jag skrattar men det är seriösa tankegångar....
 
Nej inget mer kommunalt för min del, det får bli vid nödfall nästa gång!!
 
Lilleman är lycklig över att få åka tåg snart, hoppas han njöt för han lär gå i skolan nästa gång han åker tåg!
 
Natti natti/ M.Jo
 
 
1 Åsa Mild:

skriven

Hej! Sent igår kväll funderade jag över (din mamma) Monica Svalborg och nu på morgonen så ramlade jag in på Cancerfondens och den insamling du startat! Jag beklagar verkligen sorgen. I början på 1970-talet så skötte jag en kortare period en av Monicas hästar,en polsk valack som hette Lizak. Hon tävlade ju mycket hoppning bla och var jäkligt duktig. Vidare så var det kul att läsa om dig och de dina och jag tittar gärna in fler gånger! Åsa

Svar: Nej men hej Åsa va roligt att du hittade hit, ja mamma har berättat om alla sina hästar bla Lizak och att hon fick hjälp, men visste inte att det var du :) Ja hon var duktig på sin tid! Ja kika gärna in när du vill :) Kram Madeleine
M.Jo

2 Åsa Mild:

skriven

Tack Madeleine! Jag glömde att säga att din Lilleman är ju finaste lilla killen! Jag kan föreställa mig att man tar fram ett (oanat!) slags "vakthundsbeteende" när man blir förälder,det är bra. Ang galningar så säger min erfarenhet att;galningar vet man iallafall var man har,värre är med somliga "vanliga dödliga" som är helt främmande för "rak" kommunikation och konsekvenserna av det kan ju bli mindre lustiga! Iallafall,jag är glad att jag hittade hit till dig/er! Må bra! Åsa

Svar: Tack ja han är verkligen fin och väldigt snäll än så länge ;) Ja det gör man verkligen, man blir som en lejoninna verkligen :)Ja faktiskt skönt att veta vart man har folk, rak kommunikation är något jag förespråkar men som faktiskt tyvärr inte är så vanligt i dagen samhälle. Detsamma ta hand om dig! Kram
M.Jo

Kommentera här: